Home » Foto » Fotografins historia

Fotografins historia

Ordet fotografi kommer från grekiska orden photosi och graphien, vilket betyder ljus och att måla.

Fotografins historia

Det var den brittiska forskaren Sir John Herschel 1839 som myntade det nya ordet. Kemisten Carl Wilhelm Scheele upptäckte redan 1777 att silversalter som utsätts för ljus mörknar och en svärtning bildas. Scheele kunde dock inte få en permanent bild eftersom de ljusare delarna i bilden också blev mörkare när man tittade på ljuset i mer än några minuter.

Fotografins utveckling

Det första fotografiet skapades av Joseph Nicéphore Nièpce. Han använde tekniken som kallas för heliografi eller solbild. För att fånga bilden använde Nièpce en tennplåt belag med asfalt som löses upp i en blandning med lavendelolja och fernissa. Plåten utsattes sedan för solljus i flera timmar. Den härdades sedan i petroleum och framkallades. Det första kända fotografiet heter ”utsikt från fönstret i Le Gras”. Nièpce samarbetade med Louis Daguerre och tillsammans förbättrade de den tidigare processen. De använde ett mer ljuskänsligt harts och förbättrade behandlingen efter exponeringen. 1839 utvecklade Daguerre en ny metod där man använde en silverbelagd kopparplåt som konstruerats med jod och exponerade den i en camera obscura. För att framkalla bilden användes kvicksilverångor. Denna metod fick namnet Daguerreotypin och är föregångaren till dagens fotografi. Under samma tidsperiod experimenterade Henry Fox Talbot genom en annan metod kunna fixera en bild från en camera obscura. Talbot använde en pappersbas kallat saltpapper för att framkalla sina bilder. Pappersnegativet hade han skapat genom att placera ett klorsilver- och silvernitrat överdraget papper i en camera obscura. Genom att exponera bilden och med hjälp av gallussyra framkallades bilden. Denna metod brukades fram till 1855. Den första personen att framställa fotografier på papper var William Henry Fox Talbot. Han ersatte daguerreotypen med pappersfotografi, kallad kalotyper. Han var även den första som kunde förstora bilder med hjälp av sin metod. I hans böcker ”pencil oc Nature” och ”Sun Picture of Scotland” användes första gången illustration med fotografier.  Andra fotografer använde Talbots metod genom ädelförfaranden av bilder. Där fotografen behöver få redskap när negativen är framkallade och inte behöver arbeta i mörka rum. Våtplåtsmetoden uppfanns av Fredric Scott Archer 1851. Där en glasplåt med kollodium doppades i klorsilverlösning och framkallningen måste ske innan plåten har torkat. Med denna metod som brukades fram till 1890-talet var fotografen tvungen att arbeta i närheten av sitt mörkerrum eller ta med ett portabelt mörkerrum. Det finns även andra metoder som beprövades under denna period. Exempel ambrotypen, ferrotypen och Pannotypie var olika tekniker man använde föra att skapa ett fotografi. 1871 uppfann L.R. Maddox den första torrplåten. Det var plåtar som kunde köpas färdiga med en beläggning av silverklorid med gelatin som bindemedel. Denna typ underlättade för fotografer. Fotograferna behövde inte längre släpa med sig ett portabelt mörkerrum när de skulle fotografera utomhus. De kunde nu istället framkalla bilderna när de kom hem. 1889 kom cellulosanitratnegativet, vilket användes vanligen fram till 1970-talet. Det var ett negativ på en plastbas med gelatin-silver emulsion. Materialet man använde var självantända när de utsätts för värme och ligger tätt ihop. 1958 kom estarnegativen, vilket är det negativ som har använts fram tills den digitala tekniken. Där negativen ersättas med chip som är mer praktiska och har större kapacitet att lagra bilder.

Fotografins utveckling

Comments are closed.